I don´t get it.

Jag och min mage i vecka 21. Det känns som om den är större än vad den ser ut. Jag sa till min kollega här om dagen. Snart kommer jag ligga här på kontoret som en strandad val och skrika: - Mata mig!

Är det bara jag.

Eller är det såhär att vara "tjock" om magen?

Jag känner mig jäkligt osmidig.

Från att vara jädrans smidig har jag nu gått och blivit totalt oböjbar. Att ta sig ut ur sängen är ju ett heltids jobb.

När jag fått i mig lite mat. Och då menar jag verkligen lite mat.

Ja då känner jag mig så full i magen att jag om jag skulle böja mig ner skulle få upp allt igen.

När jag gått några meter utanför dörren kommer flåset. Jag går där och flåsar och känner mig som om jag vore en kvinna som väger 200 kilo. Minst!

Och då hade jag bara för några månader sen jäkligt bra kondis.

När jag då ska beklaga mig inför mina medsystrar möter jag bra kommentarer som:

- Vänta du bara. Värre blir det.

Tack för den. Så jag kommer alltså dö på kuppen?

En annan sak jag tänkt på.

Männen jag möter säger nästan varje dag till mig:

- Alltså NU syns det verkligen på dig.

Första ggr var det ok. Men när man nu har gört det typ 3 ggr om dagen så kan jag inte annat än att säga:

- Ja och jag har inte växt ett skvatt sen igår. Och blänger surt. (Jag kan inte hjälpa det, skyller på hormoner.)

Fastän jag säkert gått upp minst ett halvt kilo under natten.

Kvinnorna där i mot. Dom försöker skrämma mig med en MASSA hudbrisningar, hänkpattar och förlossningar som slutat med att man har fått sytt ihop hela härligheten.

Jag lägger dövörat till och tänker bara på att det måste vara synd om dom som fått bristningar, hängpattar och måste sys.

OM jag skulle få bristningar får jag väl lasra bort det eller något.

OM jag skulle få hängpattar får jag väl operera mig.

OCH OM jag skulle behöva sys ihop. Ja lucky my man! ;)

Herregud. Jag har världen mest fantastiska mirakel i min mage.

Jag och min man har skapat oss en helt underbar son. Fastän jag inte mött honom ännu vet jag att han kommer att vara den pojken, killen, mannen jag och min man kommer att älska högre än jorden.

Trotts att jag har fått lasra magen, fått opererade bröst eller ett hopsytt kön.

Men varför denna besatthet om mig och min kropp?